Hur vi än bär oss åt, slutar vi alltid upp ensama. För en stund, har man någon. Kanske inte ens det. Inbillning. Kämpar och känpar, tills man inte vet för vad. Så står man där, ensam. Alls känns hopplöst och ingenting finns kvar. Just nu står jag där, i den återvändsgränd som alltid dyker upp. Vet inte om jag ska vända om och testa en ny väg, eller bara stå still. Stå still och vänta på något att hända. Vänta på någon att rädda mig. Orkar inte ta sats och vända mig om. Krafterna är slut, musklerna orkar inte bära mig längre. Jag lägger mig ner och blundar. Långsamt, får kroppen sjunka in och slappna av. Öppna inte ögonen. Inte igen, på länge.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=cMFWFhTFohk

 

Johannes Mocklin

13 augusti 2012 13:04

Va fint...vackert och samtidigt så sorgligt...men lik förbannat sann..
Vilken väg vi än väljer så leder den vägen till något bra...så välj den vägen som du själv vill välja.....vad bakom krönen komma skall, det återstå att se....men en sak är säkert...det kommer alltid något..ock....efter det kommer det än mer....av något...
Kram på dig min vän :-)

Nina

13 augusti 2012 16:31

Ska bevara det i tankarna. Tack. Kram på dig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...