Mår skit, känner mig som skit och ser ut som skit. Dagens.

Idag går ingenting på auto, som det ofta brukar göra när allt är skit. Idag får jag kämpa för exakt allt. Att diska, att bädda sängen, att röka och att andas. Istället för att slå på tv:n och kolla på alla mina favoritprogram, sitter jag här. I soffan, sittandes i mörkret med musik i öronen, stirrar jag in i väggen. Redo att ge upp, släppa taget. Detta helvete blir bara värre och värre, för varje dag som går. Jag känner ingen glädje i någonting längre.

Ett leende får aldrig, aldrig förknippas med lycka. Lycka sitter i ögonen och i mina är det smärta. Det var längesen, några år sen jag kände såhär sist. När ingenting ser ljust ut längre, ingenting att se fram emot. Jag hade glömt hur det kändes, att inte bry sig om någonting. Att inte se något värde med livet, att inte bry sig om att leva eller dö. Bara känna smärtan som får en att vilja försvinna.

Denna gång är jag rädd, rädd för mig själv, för jag vet inte om jag klarar detta. Tänk om jag gör något dumt? Tänk om jag ger upp? Tänk om jag försöker försvinna? Tänk om, tänk om.

Hade det inte varit för att Elin kommer imorgon och att en kär vän ska firas, då hade jag åkt in till psykakuten nu. Få läggas in. Nu är det helt enkelt för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...