Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan.
Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen?
Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer som sa att "jag ger det ett halvår" och personer som sa att "det är okej om du faller, du är inte mer än människa. Återfall får de flesta".
De alla har fel. Ett återfall tar man, det är ett val man gör, och det alternativet finns inte på listan.

Jag har allt jag behöver. Underbara vänner, en fantastisk pojkvän, en sponsor jag värdesätter högt, NA:s program, stegen att arbeta i, göra service och andra möten.

Det finns ingenting som kan rubba mig nu. Here I go again!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...

Här är jag gullig som går upp tidigare och serverar frukost, vilket inte händer allt för ofta. What happens? Jag: Killar, det är frukost. Jacob: 2 minuter, jag ska bara sträcka på mig, Martin: Mmm, jag känner samma sak. Jahaja, sträck ni er. ...