Min största önskan, att kunna teleportera mig. Speciellt just nu.

Vad ska jag nu göra? Klarar inte av att gå i skolan, så blir antingen sjukskriven på heltid, eller hoppatr av gymnasiet. Men vad ska jag göra om dagarna?   Gå nån sorts lärlingsutbildning, plugga någon vuxenutbildning på distans eller vad fan ska jag göra? Nu står det fullkomligt still, och jag måste hitta något snabbt. Herre-min-skapare, det här hade jag inte planerat. Jag som skulle gå ut gymnasiet, ta studenten och allt vad det innebär. Men icke sa nicke! 

Behöver komma på en plan nu. Inte om nån månad, utan nu. Helst inom två veckor. Hjälp tack!

Snälla, glöm mig inte, glöm inte vår tid tillsammans och allt vi brukade göra. Glöm inte bort våra vackra stunder, med varandra.

No more tears, my heart is dry

I don't laugh and I don't cry

I don't think about you all the time

But when I do, I wonder why

One day baby, we'll be old and think about the stories we could have told

Välplanerat var ordet. Varje helg måste vara planerad, annars får jag lite smått panik. Sååå, här kommer planeringen!

• 25/1 - 27/1  Åka till Mimmi i Nyköping.
• 1/2 - 3/2  Stockholmsbesök av Aami och Amanda.
• 8/2 - 10/2 + 15/2- 17/2  Besök av Nikolina

Så mycket jag vill förändra, speciellt i lägenheten. Bort med det lila och byta ut möblerna. Få det att spegla mig lite mer.

Vill också ändra helt på mina dagsvanor. Röra mig mer och göra någonting kul om dagarna. Vill njuta av livet, istället för att ruttna bort i högen av all ångest och dysterhet. 

Idag är en bra dag. Solen skiner och kylan rikigt biter tag i kinderna. Har tagit en promenad fram och tillbaka till stan, nu är det dags för lite lunch, städa lägenheten, kanske koppla in skrivaren och skriva ut lite foton. Sen är det dags att röra sig mot stan igen för middag på Hong Kong. Hej jag är glad osv!  

När ensamheten faller sig på. Så tyst och stilla. Ingenting i liv, bara känslan av att inte vilja existera. Allting känns så tomt. Ingenting är mitt längre. Livet är inte mitt. 

Vill ta tillbaka kontrollen. Inte höra andra säga att det inte fungerar, att jag ska göra på ett visst sätt. Låt mig säga orden, låt mig andas, försöka leva och må bra. 

Första fotograferandet på länge.

Räknar ner dagarna. Bara 2 kvar. Läängtar!

Ibland finns det inget bättre än att åka hem till föräldrarna igen. Precis vad jag gjorde igår! När allt känns hopplöst och man inte klarar av att vara ensam, varför inte åka hem till mamma! Få mat tillagad, mysa ner sig i soffan och efter en natts sömn, vakna av att det knackar på dörren och höra mamma säga "frukosten är serverad". Underbart!! Stannar några timmar till och äter upp hennes mat, innan jag beger mig hem till ensamheten igen.

Over and out!