Det är jul och absolut ingenting glädjande. Har nu i flera veckors tid, haft ångest över just denna tid. Vill skippa hela alltet och bara ha det överstökat. Men det går inte, för trots allt är den här, men absolut inte för att stanna. 

Har flera gånger tänkt att; nej, nu struntar jag i skiten. Sitter hellre ensam hemma, men ett glas vin och kollar på tv. Att på så sätt avdramatisera det hela. 

Den 24e, ca 20 min efter 12-slaget går jag och lägger mig, då ett meddelande ploppar upp på skärmen. Dricka, ja varför inte inviga julen på det viset? Få 3 timmars sömn och sen julfrukost med mamma & Hasse. Laddar upp för att åka till Enköping och fria med familjen där. Kan inte undkomma att jag helst vill skita i allt och sova bort dessa dagar. Men kan inte smita nu. Tänker avsluta julen fint med Wilmer i alla fall. 

Hej hopp!

Denna ständiga hunger, trötthet, utmattning. Vad vill jag, vad gör jag och vad i helvete håller jag på med?

Btw, det här med att gå på diet är nog inte riktigt min grej. Bokstavligt talat, ständig hunger. Fml. Men jag kämpar på. I stort sett ingen fast föda, bara måltidsersättning. Lyxar dock till det med knäckebrödsmackor och frukt. Men är aldrig mätt. Aldrig! Och orkar ingenting. Buhu.

Så förvirrad att jag inte orkar bry mig längre. Vilket är farligt, att inte bry sig. 

Det är då allt händer. Allt som inte borde hända. Så för att inte vara

dumvristig, går jag ut och går. Snabbt, länge. Svettigt värre. Men nu, efter en dusch, 

landar jag i soffan och väntar tills klockan är 4. Tvättstugan väntar. Roligt värre...

Alla är runt omkring mig, men ändå når ingen in. Muren är uppe, svår att bryta ner, t.om för mig. 

Vill kunna prata, men är tom. Så mycket jag vill säga, men inget kommer ut. 

Känner mig ensam, behöver sällskap, men får inte ur mig några ord. Finner ingen kontakt,

med någon utom mig själv. 

Är i min bubbla, ospräckbar. Fångad, fast. Kommer inte ut. 

Beslutet är taget. Jag kommer snart göra den största förändringen hittills, utseendemässigt. Galet. Jag är galen. Man lär av sina misstag, eller nåt... 

Vad det blir, får ni veta när det händer. Hehe

Har tänk ovanligt mycket idag. På allt. Det förflutna. Nuet. 

Det skriker inom mig. Så mycket jag vill göra, förändra. Men det tar för mycket energi, och är utom min kontroll. Mina krafter räcker inte till. Det driver mig till vansinne.

Känner bara att....nu får det räcka. Har fått nog. försöker rädda mig själv, kan inte rädda de i min närhet också. Alla får rädda sig själva. Jag har sjunkit förut och tänker inte sjunka igen. Inte med någon. Punkt. 

Allt detta....får mig så utmattad. Vill lägga mig ner och ge upp. Totalt. Bara försvinna. Vakna lagom till nästa år och hoppas på något bättre. De som fortfarande står upp, gör det. Och de som fallit på väggen, får ligga där de ligger. För jag orkar inte längre. Orkar inte dra upp personer som inte försöker själva. 

Jag hatar tonen av din berusade röst