I lördags när jag var på väg hem från jobbet och hade kameran med mig, var himlen så otroligt vacker. Passade självklart på att fotografera lite. Den sista bilden kan man uppfatta som att träden droppar lite. Men om jag tagit bilden längre ned och fått mer stam med hade jag också fått en massa annat på bild. T.ex hus, busskurer, bilar osv. Tycker dock ändå mycket om bilden. Båda två för den delen. 

Nu har jag samhällslektion och vi går igenom allt möjligt från världens problem så som oljeförbjukningen och annt intressant. Jag har dock inte hittat ON-knappen på hjärnan ännu. Men snart är det raaaaaaaaaaaaast! 

Nu ska jag knalla över till min man och dricka kaffe. Var ett bra j-vla tag sen nu. T.om hunnit sakna honom. Det är inte ofta, ska ni vet! 

Kyss & smek, fingerlek! (Eller va?)

Första bilden är Prosa och den andra är Poesi. Prosa bilden är väl sådär och Poesibilden är jag inte alls nöjd med skärsåren. Fixade det i sista stund. Ska redovisa om någon minut. Får se hur det går. 

Men snälla, kan någon ge mig sommar. Vill fotografera lite roligare saker. Eller åtminstone vår med lite grönskan!

Det flyter på och allt rockar loss. Allt strömmar åt rätt håll och jag njuter. Slår mig ner och sluter ögonen för ett ögonblick. Nu är jag nöjd. Lycklig. Från själen och ut. När folk frågar, kan jag svara ärligt, jag är lycklig. Jag mår bra. Är det riktigt säkert? Jag det är det.

Jag fortsätter springa. Snabbt. Ingenting tar emot. Jag hoppar i luften. Kan gråta en skvätt. Allt eftersom jag känner det. Det nödvändiga i livet. Medvind. Men när jag minst anar det, händer det. Jag snubblar. Någon satt krokben för mig och jag faller. Det går långsamt och jag hinner ta flera andetag. Det går i slowmotion. Allting. Och jag kan inte hindra det.

Försöker ta emot mig. Sätta ner händerna och samtidigt skydda huvudet. Det går inte. Någonting hindrar mig och jag faller hjälplös. Min sköra kropp landar sakta på asfalten. Friktionen känns så tydligt. Jag har inget skydd. Min nakna sköra kropp rivs upp. Sakta. Blodet rinner och det går inte att förhindra. Nu är jag uppfläkt och det tar emot när jag försöker kravla mig upp igen.

Det är inte olycka. Lite sorg och ilska. Jag känner mig ofantligt otrygg och jag hittar inget skydd. Min nakna kropp går inte att skymma. 

Haft studiofotografering idag med Martina! Kommer dröja innan jag lägger upp bilderna. Har lite ont om tid till redigering, men det kommer när det kommer. 

Ciao!

Var inne på den gamla bloggen jag hade och hittade denna bild. Känns så mjuk och fin. Tycker om den litegrann. Nu ska jag frossa i mat!

Sitter i bilden på väg hem från Idre. Betty kör och jag sitter bredvid. Skönt! Kerstin & Christer fick hoppa till baksätet. Lite omväxling alltså. 

Har åkt en massa skidor. Tog inte med mig kameran upp på fjället en ända dag. Först ville jag inte ta med den och riskera att ramla när jag hade den på, sen var det tråkigt väder när vi åkte från stugan. Självklart blev det strålande sol och kanonväder när man kommit till fjället. Typiskt. Idag tog jag med mig kameran eftersom vi skulle åka hem direkt efter vi åkt skior. Då var det dock storm istället. Skulle inte mot några odds tagit händerna ur vantarna då. Och när vi var uppe på fjället var det självklart en snömaskin som sprutar ut snö som sprutade på mig. Kändes som nålar i ansiktet. Gissa om jag svor åt den där saken. 

Det är verkligen underbart väder ute. Nu känner jag vårkänslan igen. Trodde nästan för ett tag att det var December igen. Men inte här nere inte. Precis åkt förbi Hedemora. Så ni vet! 

Det var allt för mig. Hej hopp!