Har blivit en morgon-människa helt plötsligt! Vaknar ca halv 7, varje morgon. Dagarna blir väldigt långa och man hinner med mycket åtminstone. 

Idag har jag varit lite effektiv i alla fall! Städat och tagit mig ut till Erikslund för att köpa fågelholk. Förutom det faktum att inte Djurmagasinet hade något och Arken zoo inte hade för Nymfparakiter, utan bara för stora fåglar, varav deras holk, tar upp halva min fågelbur... Kom i stället hem med massa mat, till de små sakerna. Alltid något!

Så mycket tankar och känslor, men inga ord. För hur formulerar man ilska, besvikelse, lycka och sorg, på samma gång? Kaotiskt. När allt drar åt öster och min kropp åt väster, nås till slut bristingspunkten. Men när inga ord är tillsräckliga, är det svårt att förstå. Både för mig, och omgivningen. 

Allt är på topp, och jag är på jättebra humör. Men helt utan planer för helgen. Känner att det är lite slöseri med det bra humöret, genom att bara sitta hemma och häcka. Så, what to do?

St: Patricks day just punched me in the face!

Det är alltså 2 år minus 2 veckor sen, jag försökte begå självmord. Imorgon är det exakt 2 år sen, jag fick min riktiga ångestatack som fick mig att inse, att jag inte riktigt mår bra. Att jag inte är frisk. 

Och här står jag som en idiot och undrar varför jag haft så mycket ångest, på sistone. Och nu insåg jag, det är mer eller mindre två år sen, helvetet bröt loss. Då allt hände. 

Men så sitter jag här, tom i huvudet och ska gå och lägga mig, tänkandes "lite framsteg har jag ändå gjort. Jag har lärt mig besegra de värsta demonerna inom mig. Jag behöver inte in på psyket och jag försöker inte ta livet av mig. Inte ens liknande tankar. Framsteg!"

Med de positiva tankarna, säger jag God natt för mig, och går och lägger mig!   

Haft fullt upp idag. Besökte Real gymnasiet, Hår & Make up-stylist. Varit i skolan för överigt, en sväng in på Mälardalens högskola och käkat middag med Marie och Lennart. Helt slutkörd. Varit duktig och gjort rent fågelburen åtminstone, så kan lägga mig med gott samvete. Natti!

Nåt är fel, jag är inte jag längre. Känner mig annorlunda, som att insidan är utbytt. Skalet är detsamma, men en ny person lever inom mig. Idag är jag inte mig själv, på något vis. När jag pratar, är det som någon annan pratar genom mig. Mina rörelser, är inte mina egna. Jag styr inte mig själv. This is wierd...

Skedde en liten olycka i natt, kan man säga. Halkade och slog mig ordentligt. Paiiin!
Kan knappt böja benet och haltar som en jude. Precis tagit av bandaget och det bara fortsätter blöda. Oh fuck...

Märkte igår att fåglarna är lite av ett partytrick. Eller åtminstone en partyförhöjare. 

Dagen har varit seg. Sassa framför ena datorn och jag framför den andra. Socialt sådär. Kämpat med fåglarna har vi också gjort. Konstaterat att Lugnet är dum i huvudet och Butter är glader. Borde döpas om...

Men nu sitter jag här framför datorn igen. Ensam i lägenheten medans den andra handlar mat. Ont i lederna har jag också. Dryga dagjävel. 

Snart blir det mat och Melodifestivalen i alla fall. Det blir bra.

Tack & hej!