Det flyter på och allt rockar loss. Allt strömmar åt rätt håll och jag njuter. Slår mig ner och sluter ögonen för ett ögonblick. Nu är jag nöjd. Lycklig. Från själen och ut. När folk frågar, kan jag svara ärligt, jag är lycklig. Jag mår bra. Är det riktigt säkert? Jag det är det.

Jag fortsätter springa. Snabbt. Ingenting tar emot. Jag hoppar i luften. Kan gråta en skvätt. Allt eftersom jag känner det. Det nödvändiga i livet. Medvind. Men när jag minst anar det, händer det. Jag snubblar. Någon satt krokben för mig och jag faller. Det går långsamt och jag hinner ta flera andetag. Det går i slowmotion. Allting. Och jag kan inte hindra det.

Försöker ta emot mig. Sätta ner händerna och samtidigt skydda huvudet. Det går inte. Någonting hindrar mig och jag faller hjälplös. Min sköra kropp landar sakta på asfalten. Friktionen känns så tydligt. Jag har inget skydd. Min nakna sköra kropp rivs upp. Sakta. Blodet rinner och det går inte att förhindra. Nu är jag uppfläkt och det tar emot när jag försöker kravla mig upp igen.

Det är inte olycka. Lite sorg och ilska. Jag känner mig ofantligt otrygg och jag hittar inget skydd. Min nakna kropp går inte att skymma. 

Haft studiofotografering idag med Martina! Kommer dröja innan jag lägger upp bilderna. Har lite ont om tid till redigering, men det kommer när det kommer. 

Ciao!