Hur vi än bär oss åt, slutar vi alltid upp ensama. För en stund, har man någon. Kanske inte ens det. Inbillning. Kämpar och känpar, tills man inte vet för vad. Så står man där, ensam. Alls känns hopplöst och ingenting finns kvar. Just nu står jag där, i den återvändsgränd som alltid dyker upp. Vet inte om jag ska vända om och testa en ny väg, eller bara stå still. Stå still och vänta på något att hända. Vänta på någon att rädda mig. Orkar inte ta sats och vända mig om. Krafterna är slut, musklerna orkar inte bära mig längre. Jag lägger mig ner och blundar. Långsamt, får kroppen sjunka in och slappna av. Öppna inte ögonen. Inte igen, på länge.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=cMFWFhTFohk

Vill springa och det är fort. Springa till landet långt bort. Springa över stora ängar och känna gräset dra sig under fötterna. Vill hamna vid en sjö. Se solen blänka i det lugna vatten, mina fötter badar i.

Drömma går ju...

Du säger att du har förändrats
Att du aldrig menade att slå
Du säger att allt har förändrats
Om jag ville, så skulle jag förstå
Man skadar inte den man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Jag lever med mina minnen
Och sår som ingen kan se
Jag lever med mina minnen
Försöka glömma är ingen idé
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå

Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå

Och jag älskar livet
Det får du inte ta ifrån mig
För om nu hat är motivet
Så finns där inget hat hos mig

Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det aldrig värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå

Blir aldrig riktigt klok, på vad jag vill. Känslan av att vilja ha någon, inte helt, men lite grann. Sen saknaden av någon annan. Ett liv som är upp och nedvänt, tio gånger om. Karusellen i huvudet, är i full gång. Virvellvinden har satt snurr. Vet inte vad jag ska göra. Först och främst, måste jag komma underfund med vad jag vill. Bara det känns svårt. Fan vad huvudet bulltar. Vi säger att allt är fina fisken och lägger upp lite knasiga bilder istället.

Blev väckt av mamma i morse sägandes "Denise är på väg hit nu". Så var det slut på den skönhetssömnen. Hade utan problem kunnat sova längre, trots min 12 timmar i sängen. Dagen blev lugn och trevlig i alla fall. Gemensam frukost, träffade mormor en snabbis, som var väldigt kort och underlig i sitt beteende. Förstår fortfarande ingenting. Resten av dagen, har jag bott i myskläder hemma och gjort några dreads. Fått kramp i tummen och stel i nacken. Roligt! Blev helt slut så vid 17.30 efter maten, gick jag och la mig en och en halvtimme. Så nu är är jag minsann pigg! Kanske inte så lyckat, då jag ska upp någorlunda tidigt imorgon. Min pudding från Bålsta kommer till mig. Saknat henne dundermycket! Tänkte försöka lura på henne, att hjälpa mig med dreadsen också. Vi får väl se om jag lyckas.

Upptäckte förresten igår, att några låtar av Skrillex är helt okej. Slutar aldrig förvåna mig själv...

Ciao!

En jättegammal bild på mig och Leyla.

Idag får jag äntligen träffa henne. Som jag längtat! Min andra hälft.

Hela jag spricker. Allt var så bra och sen rasar allt. På bara någon minut. Av ilska, sorg, jag vet inte. Samvetet jaga mig. Saknaden av din personlighet, förföljer mig. Du glider ifrån mig och jag är så fruktansvärt rädd att förlora dig. Gjort är gjort. Om vi bara träffat varandra vid ett annat tillfälle, om vi skyndat långsamt. Så många "om". Min själ brinner och jag kan inte släcka elden.

Du kan såra och krossa mig, men mest av allt gör du mig så underbart lycklig. I din närhet, sprider sig värmen genom hela kroppen.

När fick folk för sig att leka med folks känslor och samtidigt inte förstå att det är fel? Vad fan är det här? När blev jag en jävla trasa, man kan kasta fram och tillbaka? Sen sitter jag här och inte fattar någonting, går tillbaka och efter ett tag, blir ivägslängd igen. Man tackar!