Har idag köpt två Nymfparakiter. Mina små nya vänner. De är lagom traumatiserade efter kloklippning och transport hem hit. Försökte försöka låta dem vandra över själva från transportburen till deras egna fågelbur, men det ville de små rackarna inte. Så jag och Mimmi fick gå ut i hallen och försöka ta tag i dem, utan någon rymning. Vilket totalmisslyckades... Hanen som jag tog ut, smet undan och flaxade tunt i hallen. Sandra som är livrädd för fåglar, flydde ut i vardagsrummet och stängde dörren. Sen hör man Mimmi utbrista "Och där smet den andra också!" Såååå....det blev fågeljakt i hallen! Men vi vann kampen. De sitter nu lugnt och tryggt i sin bur, dock lite stela och inte har de rört maten än. Men det kommer det också.

Det roligaste av allt, är att Sandra som har fobi för fåglar, stod vid buren och småpratade med hanen, lite nyfiket sådär. Hon kommer nog också så småningom bli bra vän med de små rackarna   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...