Mörker, regn och kalla vindar. Kan det snälla vara kallt och dystert ute, det är så mycket lättare att må dåligt då. Det känns bättre att må dåligt en ful dag, inte en perfekt höstdag som denna. 

Sitter med persinnerna neddragna, gardinerna fördragna och äter Nutella direkt ur burken. Det är en perfekt dag att gå ut på en promenad, njuta av vädret och mår bra. Men trots det, sitter jag i soffan med så hög ångest att jag inte orkar borsta tänderna, hoppa in i en dusch eller diska. Speciellt inte plugga nagelns uppbyggnad på Latin, vilka jag ska kunna utantill imorgon. 

Sa jag att jag hatar att må dåligt i fint väder?