Känner mig likgiltig, men vill gråta. Hur nu det är möjligt, vet jag inte. Har varit och hälsat på pappa idag, det var trevligt. Inte för att det hjälper mig nu. Har ingen plan för kvällen och det driver mig till vansinne. Antingen vill jag träffa en vän, eller vara helt ensam. Just nu finns det ingen att träffa och inte heller helt ensam är jag. Jag vill då hellre hem till min egen lägenhet, tända ljus och kolla på en film. Inte sitta i en soffa, tillbakadragen men att ändå känna tt jag är i vägen. Om det inte vore för personerna jag så gärna vill träffa, hade jag flygit till tåget nu.