Jag kunde känna asfaltens alla ojämnheter, genom mina tunna tygskor. Ju mer jag närmade mig city, desto snabbare slog hjärtat. Paniken kom smygandes över mig, och jag kom på mig själv med att ta omvägar, för att slippa volkvimmlet. Västerås hade aldrig sett så grått och dystert ut. Jag längtade in till det vita stela rummet och en kvinna i lång röd rock.