Jag är nog världens lyckligaste människa just nu!!!! Igår bytte jag min videokamera som är använd en gång mot ett Canon objektiv 70-300mm . Videokameran har bara legat hemma och inte blivit använd på 3 år så den har jag ingen användning för. Objektivet hade inte de andra användning för så vi bytte. Rena rama klippet!

HALLELUJA! 

Nu är jag och pappa tillbaka på hotellet igen efter en massa cyklandes kors och tvärs över stan. Helt slut. I natt somnar jag ovaggandes. Ciao!

Jag hade begått den största synden en människa någonsin kan göra mot sig själv. Kände självförnedring, avsmak och hat mot mig själv. Hur hade jag kunnat göra någonting sådant? Det äckligaste och vidrigaste, den största synden. Jag saknade någon som helst respekt för min egen kropp, själ och alla mina nära & kära. Hade förrått alla jag älskade, exklusive mig själv. En synd. Jag skulle straffas och det gjorde jag. Mitt samvete bestraffade mig varenda minut och till slut hittade jag en utväg.

Jag satt nedsjunken i soffan. Samvetet, känslorna och panikångesten satte stop. Handbromsen var åtdragen och något var tvunget att göras.

Jag liknar det med ett brinnande våningshus. Jag befinner mig på översta våningen. Det brinner i dörröppningen, på nedervåningen och vid brandtrappan. Det ända jag ser är ett fönster. Fönstret är min ända utväg. Hoppa eller brinn inne. Det finns ingen annan utväg. Jag tar chansen att komma ifrån det som bränner ihjäl mig utifrån och in.

Det snurrar till. Jag har förlorat kontrollen över mig själv och jag välter inredningen. Tar en klunk sprit till. Ramlar ihop på sängen och lägger mig på mage. Benen sticker ut på ena långsidan och huvudet på andra. Det blir svart. Jag är borta. Förlorad. Äntligen!

Något som skulle kännas surt och beskt, känns inte alls. Befinner sig bara i munnen. Känslan är nästan helt borta men jag förstår att något är fel. Kräks. Bajsar. Kroppen stötte bort alkoholen & drogerna. Min enda utväg, mitt fönster brann. Allt stod i lågor. 

Ljuvliga sommartider. Solen värmer kinderna och ögonen viker sig. Du blundar och lutar huvudet bakåt.

Sitter i soffan hemma i Enköping och kollar på skidor. Hellner liggen före Noorthug. Det var längesen nu jag var hemma här. Brukar inte kolla på skidor heller. Det är spännande må jag säga. Stör mig inte nu. Hellner kommer snart till mållinjen som tvåa. Cologna som etta. Det bästa av allt. Petter Northug ligger efter vår kära svensk. Han ligger trea. Lång näsa åt honom. 

Såhär känner jag just nu.  

Tid. Tid är nog det ända vi människor har exakt lika mycket av. Sen är det vårt eget val vad vi väljer att göra med tiden.

Datorn ligger hemma och knappt något internet tillgängligt. Vad har det reslulterat i? Jo, inget bloggande. Strunt i det nu! Lovet har varit skönt men snart är det slut. Tillbaka till plugget och alla rutiner. 

        Imorgon far jag till Bella och blir där tills Lördag. Ska bli skööööööönt att åka iväg. på Lördag börjar också träningen igen. Underbart! Vilken frihetskänsla att ha fasta tider att träna på. 

        Hejsvejs lingonfejs!

En mysket gammal bild på mig och Toni.

Helt plötsligt plockar jag upp mobilen, skriver till Toni att jag snart kommer ringa, så hon svarar då. Får nämligen inget svar om hon inte är förberedd. Om en halvtimme går bussen mot Bålsta. Den bussen kommer jag sitta på, så ni vet. Hejsvejs!