Känslan när man tror, att man ska förlora sin vän. Jag och Martina gick över ett övergångsställ, när det var rött. Vi går alltid över där, men idag var vi fullt uppe i att snacka. Ser något till höger, så tittar dit. Ser bara en stor buss och att Martina är mitt i vägen, bussen bara någon meter ifrån henne. Skriker rakt ut "MARTINA!!!" och försöker rycka tag i hennes tröja. Får iget grepp, och så är bussen framför mig. Vart fan tog hon vägen? När bussen åkt förbi, tittar jag fram, men hon står inte där. Hjärtat slår i 120. Sen ser jag henne långt bort. Då har hon forstsatt springa. Hon skrattar och jag är i chock. Trodde jag skulle förlora henne där. Såg framför mig hur hon låg på marken, medvetslös. Usch!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...