Känner mig så kluven. På ena axeln sitter min ängel, på andra djävulen. Båda skriker till mig. Det blir ett fullständigt kaos, i huvudet. Vet inte vad jag ska göra. Mitt samvete tycker inte om att jag ignorerar dig. Min hjärna berömmer mig för det. Att det alltid ska bli strid. Men som jag gjort på sista tiden, måste jag lyssna på huvudet, inte känslorna. Mina känslor gynnar ingen. De förstör och vänder upp & ned på tillvaron.

Måste packa ihop rummet nu och väskorna till Gotland. Lite kläder till veckan kan vara bra också. Hejdå Enköping, vi ses nog igen. Förhoppningsvis inte. Drar till Västerås nu. Cityfestivalen på torsdag och fredag. På lördag sticker jag till Gotland. Börjar redan känna av seperationsångesten. Åker hem till fastlandet en sväng runt Pride. Ska nog förresten fixa dreads då. Säg vad ni vill om det. Sen överväger jag om jag kanske på riktigt skulle åka tillbaka till Gotland och gå ut gymnasiet där. Bara för att slippa er alla. Känns frestande. Vi får väl se!

Ciao!