Som en rot, jobbar vi oss upp och slutligen slår ut. Blomman vissnar och roten får åter kämpa. Vi bygger och det raseras. 

Jag är ett glas, ett glas med många många sprickor i sig. Under ett bra tag, håller jag ihop alla bitar. Det är kämpigt och jag tål inga stötar. Trots det, spricker jag till slut. 

Jag är ett glas, ett glas som en gång var helt. Fler och fler sprickor, har uppkommit. Jag är skör, så skör. Måste hanteras med största försiktighet, för att inte gå sönder, för att inte rasa ihop. 

"Den längsta resan för var och en är den inre resan."

Dag Hammarskjöld