Hemskaste dagen på länge. Inte fällt så många tårar på länge, väldigt länge. Känns som att jag blivit påkörd av en buss och fått en rak höger i ansiktet. Det är svart. Ingen framtid och ingen livslust.

Fritt-fall är kul & spännande på vägen upp, men till slut når man toppen och inser vart man hamnat och tänker "varför satte jag mig här? Jag ångrar mig, jag vill inte mer". Det är när man nått toppen och kommit till insikt, som man får ta fallet. Det är oundviklig och det kommer att ske.

Så många tårar jag fällt idag, skakat i hela kroppen, inte kunnat andas, hyperventilerat, suttit ihopkrupen och gungat fram & tillbaka på toan, velat dö och försvinna.

När jag inte var hemma, ringde telefonen och jag fick frågan om jag har en vas. Då var mitt hjärta hemma hos mig och hade köpt 7 röda rosor till mig. Ingenting hade kunnat värma så mycket som det. Jag har verkligen träffat världens finaste, som lyser upp mina dagar när de är som mörkast. Snart ska jag krypa ner i sängen bredvid "min" fina och somna tryggt.