Hur kär kan man bli egentligen? Inte mer än jag är just nu. Jag vet inte hur det gick till, men det hände. Det var över ett år sen, jag kände något liknande.

Det som förvånar mig mest, är att det är en kille som lyckats få mig att känna så här. Han har tagit mig med storm, rivit min mur som är så stark, som jag byggt upp under alla dessa år. När han är i närheten känner jag inga fjärilar, det är ett helt zoo i magen.

För första gången är jag inte rädd. Denna gång har jag släppt ner garden och det känns bra. Det är skrämmande att någon fått mig att känna på detta vis, lyckats få mig att inte vara rädd. Detta är nytt för mig och det känns bra, så himla bra. Jag är kär utan rädsla.