Vaknar upp och kollar på sängen bredvid. Måste röja. Måste bädda om sängarna. Borde packa ner mina saker i banankartonger. Måste in i en dusch. Ska träffa Denise, Emelie och Olivia idag. Mycket att göra. Så nu sitter jag här, med datorn i knäet. Lade bort eett par byxor från sängen till garderoben. Så mycket röjde jag. Är för trött för att duscha, så tar ett bad i stället. Lite tidsfördriv så där. Men vet inte vad jag ska packa ner i kartongerna. Det viktigaste är det som syns, eftersom vi om en vecka har fotografering av huset. Men jag vill inte packa ner det som ligger framme. Det är ju jag. Min skit, som ska vara där. Beslutsångest. 

Hejdå!

Började dagen med att försova mig. Skulle inte hinna med det vanliga tåget så fick komma 5 min för sent till skolan. Men vägen dit var inte rolig. Hittar inte datorn. Går ut till cykeln eftersom jag knappt kan gå på foten utan att vilja skrika rakt ut. Kommer i undefund med att jag glömt plånboken inne. Går in igen och kan inte hitta den. Letar och letar och till sist hittar jag den i kavajen jag hade igår som hängde i garderoben. Ända gången jag kolla efter något i ett klädesplagg. Trodde dock aldrig jag skulle hitta den och på så vis inte kunna ta mig till skolan. Nåja. Jag cyklar upp till stationen och när jag på perrongen ska tända en cigg, eldar jag upp luggen. Inte så dramatiskt som det låter. Men ändå! 

I skolan och på rasten går jag till kaffeautomaten. Den fungerar inte. Nej men självklart kan inte den heller sammarbeta idag. Sitter i soffan och så kommer en människa med en mugg därfrån. Rusar dit och tradaaa, jag får min kopp fylld med lite choklad. Nu är man nästan glad igen. Och kan någon förklara detta för mig. Varför ha en skolsköterska anställd på skolan när hon är här ca en gång varannan vecka? Förstår inte grejen. Nu är jag sur igen. Hej!

Gammal spexbild på mig sen jag och Toni gick loss med spacklet.

Försöker att inte tänka på det jobbiga och fokusera på annat. Sen kommer smset från dig och hela jag lyser upp. Kan inte förhindra leendet som brister ut. Nu är det ända jag gör att gå och längta. Låt dessa dagar gå fort.