När jag tänker på allt som händer, kryper det långsamt fram. Kroppen för tung för att bära. Vill sjunka in i sängen och sova länge. Men då vet jag, att när jag vaknar upp, kommer det komma igen. Somna och inte vakna, förens allt är över.

Det känns i magen och flyter sedan upp till bröstet. Där förster det sig. Släpas hellre naken, bakom en lastbil på asfalterad väg. Vill bara spy upp skiten. Då känns det bättre, att få det ur kroppen, ut i intet. Bort med skiten. Långt, långt bort. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...