Kicki

17 november 2011 17:15

Efter 3 långa dygn så har jag äntligen bestämt mig för att träda fram. Jag kan lova att det inte var ett lätt beslut. Men jag väljer att göra detta för din skull. Alltså din mamma som alkoholen handlar om. Jag vet att du mår dåligt och jag kan lova dig att jag mår inte så bra jag heller. Jag var svag, alldeles för svag. Jag försökte kämpa emot, men som du sa Djävulen var starkare. Du har rätt. jag hatar också dessa år. Jag minns alla dagar som om dom var igår. Även alla fina minnen, även om dom svarta hemska dagarna är dom som man minns med fasa. Men du ska veta min kära dotter att varje kväll innan jag somnar så finns du i mina tankar. Vaknar fortfarande på nätterna och vill att allt bara är en hemsk marddröm. Och det är en marddröm, men den här är sann. en sann marddröm som förföljer mig genom hela livet och som alltid kommer att göra det. Varje gång jag är och handlar så är du den första jag ser. Fotot på dig i min plånbok syns först. Varje morgon jag går upp för att göra frukost så tänker jag tillbaka och minns. Vad minns jag tror du? Jo alla hundratals toast jag gjort till dig. All Chokladspill på köksbordet. Ja det finns många vackra minnen med. Jag minns hur stolt du var när du kom hem o berättade att du hade lärt dig cykla. Det var en kompis som hade lärt dig det. Jag minns dina kompisar som sov över här. Vissa mer eller mindre sov här jämnt under en viss period. Men dom var alltid välkomna här, jag ville att du skulle vara lycklig. Men jag gjorde vissa fel val. Men jag är inte mer än en människa jag heller. Alla kan göra fel. Jag kommer även ihåg när jag satt med dig o gjorde läxor, men ok mitt tålamod kanske inte var det bästa. Jag vet det. Tålamodet har aldrig varit min starka sida. Nånting som jag fortfarande jobbar med, men det är svårt. Jag ber dig så hemskt mycket om ursäkt för att jag har förstört så mycket för dig gumman. Jag lovar att det inte var med meningen. Absolut inte. Det sista jag har valt medvetet är att vilja skada dig. Jag skyller absolut inte ifrån mig på nån eller nåt vis. Jag valde det som kändes lättast just då. det var fel väg, den lättaste vägen. Den enda trösten jag har idag är att jag vet att det finns fler som har valt fel väg. Jag är inte den enda mamman som har gjort så. Det finns många som mig, som har gjort fel val. Jag kan lova att det gör inte saken lättare, men jag är medveten om attjag är inte den enda. Om jag hade kunnat skruva tillbaka tiden så hade jag gjort det. Tyvärr så går det inte. hur mycket jag än ber. Men det enda jag kan göra är att säga o mena det jag nu kommer att skriva. KAN DU FÖRLÅTA MIG FÖR ALLT ONT JAG ORSAKAT DIG? DU SKA VETA ATT JAG INTE HAR GJORT DET MEDVETET. Min morfar lärde mig många kloka saker b la ÄLSKA GLÖMMA O FÖRLÅTA DET ÄR LIVETS SVÅRA GÅTA. Han lärde mig att en människa är bara en människa och alla måste välja väg-vissa rätt väg o vissa fel väg-Men man måste ändå kunna förlåta. Vill att du ska veta att jag din mamma älskar dig av hela mitt hjärta. Kram o förlåt mig gumman.