Ibland föreställer jag mig dig död. Oftast tänker jag på när du dör. När du går ifrån mig på riktigt. När jag får ångra att jag aldrig försökte mer än jag gör. När folk kommer få intala mig att det inte var mig uppgift. Ibland önskar jag att du dör. Att du försvinner. Att du kan se mig när jag lever mitt liv och du inte kan lägga dig i. När du inte kan visa din kärlek och hur mycket du egentligen vill vara med. Jag längtar till stunden då du får ångra att du inte ens försöker. Att du lämnar mig ensam och låter mig ta hjälp av alla andra. 

När du dör ska jag skrika ut för världen vilken skit du  var. Jag ska berätta hur mycket du brydde dig men hur lite du spelade på det. Jag ska berätta hur förlorad du var. Men jag ska också berätta om studerna du ligger i min famn och gråter. Om dina känslor och drömmar. 

Fan vad jag hoppas du läser det här och ringer mig och bara ber om förlåtelse. Men jag vet att du inte läser det här och om du så gjorde, hade du inte ringt. 

Undrar hur du kommer dö? Om det är snart eller långt bort. Jag vet i alla fall att jag testat på det redan. Det faktum att du är frånvarade och inte här. Hatar att du är en sån skit!