Viljan av att vilja vara någon nära och känna sig trygg i denes sällskap, samtidigt som ett illamående ter sig. Illamående över personen, dennes liv och allt som kommer i ett släp efteråt. Känslan av att vilja spy rakt ut och smälla till, mrn samtidigt vara nära. Skriket inom mig, delar sig på mitten och som plus och minus, stöter de bort varandra. Jag vet inte vilken ände jag ska springa ifatt och vilken jag ska lämna. För vart ska man vända sig, när allt är i fullständigt kaos?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...