Viljan av att vilja vara någon nära och känna sig trygg i denes sällskap, samtidigt som ett illamående ter sig. Illamående över personen, dennes liv och allt som kommer i ett släp efteråt. Känslan av att vilja spy rakt ut och smälla till, mrn samtidigt vara nära. Skriket inom mig, delar sig på mitten och som plus och minus, stöter de bort varandra. Jag vet inte vilken ände jag ska springa ifatt och vilken jag ska lämna. För vart ska man vända sig, när allt är i fullständigt kaos?