Dag 4

Skulle möta upp Elin, för att dra till Pride Park och se Sassa uppträda. Dessutom skulle vi få VIP. På vägen in till stan, säger hon att hon inte har råd. Blir alltså tvungen att säga till Sassa att jag inte kunde komma. Tog emot att inte kunna se henne och göra henne besviken, eftersom jag alltid kommer på hennes uppträdanden när hon är i närheten. När jag väl möter upp Elin så säger hon att vi drar dit i alla fall. Så dår skynda oss att låsa in våra grejer på centralen och på tunnelbanan. När vi hoppar av på Stadion, inser vi att det är 10 min kvar till hon börjar spela, så vi får småspringa dit och köpa biljetter. Självklart kräver de legitimation så man får rätt pass, men Elin hade glömt sin legitimation hemma. Tack och lov att vi fick komma in ändå. När vi kommer in, får vi vänta på att se Sassa i 40 min. Så vi hade alltså inte behövt stressa, och vi hade kunnat fått VIP, då vi stod på listan. När vi sett henne, drev vi runt lite på området och Elin och Julia fotograferades i Björn Borg underkläder. 

   Efter det åkte vi tillbaka in till stan och mötte up alla de andra. Jag drog iväg och träffade Franco ett tag. Sen stressa tillbaka till stan, för att möta upp Elin och skynda tillbaka till Pride Park, för att träffa Sassa en sista gång innan hon åker hem. Plus Per Markus och Emelie som hela tiden undrade vart jag var och när jag skulle komma tillbaka till Pride Park. Åter igen kunde vi hämta ut våra VIP pass, men det kändes onödigt då vi inte kunde stanna så länge. Sen blev det stressigt tillbaka. In på centralen, hämta grejerna i skåpet och iväg till Tanto. Hälften av gänget skulle ut på krogen, så jag fick ansvar för My, så hon inte skulle bli för full eller komma bort. Men hon var redan full, väldigt full. Skulle höra av mig till Nettan om det var något, så skulle hon komma och hämta My direkt. My spydde, men Nettan struntade fullständigt i att hämta upp henne, då hon prioriterade krogen. 

   Folk hade börjat dragit sig ifrån Tanto, men det var inte helt tomt ännu. Självklart går jag iväg till ett annat gäng, och bjuder in dem till oss. Nytt folk är alltid kul! 

   Jag och My drog oss till slut till tunnelbanan, och där var det en man som frågade om vägen hem. En väldigt full man, kanske jag ska tillägga. Stod och snackade med honom till hans och Mys tunnelbana gick. Då var det 20 min till min skulle gå. När jag satt och väntade, satt det en man på bänken bredvid. Han började självklart prata med mig. En engelsman som var jättetrevlig. Vi snackade tills han hoppade av tunnelbanan. Lättsam och jättetrevlig människa. Sånt tycker vi om!

Dag 5

Sista Pride-dagen. Skulle gå i paraden, men alla jag skulle gå med, låg och sov. Hade kunnat gått med andra, men orkade verkligen inte. Hade så ont i kroppen, efter att ha hållt igång så länge. Åkte in till stan och mötte upp Negin vid tåget, som för övrigt åkt hem till Göteborg två dagar innan, men ångrade sig och åkte tillbaka till Stockholm för att stanna en natt. Vi bestämde oss för att se paraden och hittade ett fik där vi skulle ha bra utsikt. Inne på cafét, när jag står och väntar på att hon ska bli färdig i kassan, kommer det fram en kille till mig, också engelsman. Han hade iaktagit mig ett tag och ville säga påpeka att jag hade scysst stil och att han diggade mina dreads och tatueringar. Vi stod och snackade bra länge och bytte till slut nummer. Tanken var att vi skulle träffas senare och ta en öl tillsammans i Tanto. Förstår inte varför det alltid kommer fram folk till mig och börjar snacka. Ser jag så trevlig ut? Jag tänker att de borde gå fram till blondiner med tuttarna under hakan, eller liknande. Men nej, de går fram till mig, långa tjejen med baggykläder, tatueringar och dreads. How come? 

   Jag och Negin drog till hotellet, där jag skulle sova med henne. Åt sushi, jag mötte upp My, tillbaka till hotellet, föra där och sen till Tanto. Vi blev ett förundrasvärt stort gäng där och till slut gick vi alla till grillen och vissa köpte mat. Mötte upp Franco och alla drig till hotellet. Bestämde mig för att sova hemma istället, eftersom vi nu helt plötsligt var 4 personer som skulle sova i ett litet hotellrum med en säng, ett täcke och en kudde. Vi kunde tydligen lägga madrassen på golvet, anväda täcket som kudde, lakan och påslaka som täcke. Kändes inte så frestande dock, då rummet varken hade fönster eller ac. 

   Jag, Nikolina och Franco funderade på att ta oss ett nattdopp, men bestämde oss för att åka till honom och fortsätta dricka öl istället. Sen var det dags för Nikolina att dra hem, men den vilsna Boråsaren behöver lite guidning i Stockholm, så vi följde med henne till Stationen. Som öppnade 5 på morgonen. När hon väl kommit på pendeln, drog jag och Franco tillbaka till honom och var vakna till 9 på morgonen, innan vi till slut somnade. 2 timmars sömn, innan vi gick upp. 

Söndagen, hemfärdsdagen.

Drev runt på stan med My och Julia. Tanken var att jag skulle ta sista tåget tillbaka till Västerås, för att hinna träffa Franco innan jag lämnade Stockholm och träffa Engelsmannen innan han lämnade Sverige. Men på stan höll jag på att somna. Ögonen ramlade ihop hela tiden och jag drabbades av den värsta panikångest-attack jag någonsin varit med om. Hjärtat slog så snabbt och hårt, allting snurrade och jag höll på att ramla ihop flera gånger. Benen och läpparna skakade som aldrig förr och illamåendet kom smygandes. När jag väl kom hem till min frabror fick jag hålla mig mot väggarna för att inte rasa ihop och det slutade med att jag satt vid toan och spydde. Aldrig haft en sån kraftig panikångest-attack förut. Så jag tog första bästa tåg till Västerås. Var tvungen att komma hem. Tack och lov att Elin mötte upp mig och följde med mig hem. Hade aldrig klarat av att vara ensam i detta läge. 

   Är väldigt ledsen att det blev som det blev, då jag ville träffa Franco innan jag åkte hem och verkligen såg fram emot fikan med engelsmannen. Men det får dröja ett tag. Vi får väl se om han lyckas övertala mig att komma till London och hälsa på, vilket han kämpar lite smått med. Finns det pengar och tid, skulle jag nog kunna åka. Man lever trots allt bara en gång, och livet är ett äventyr. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...