Saknar min kära mormor. Bli frisk så jag kan träffa dig snart!

Dagen har varit innehållsrik idag, kan man säga. Först möte med Ingela, skola, tatuering, spontanklippning. Betty är i alla fall överlycklig över att hennes tatuering äntligen är helt färdig. Efter det gick hon på drop in-klippning och Denise spontanklippte sig också. Visst blev de snygga? :D Måste snart också unna mig en klippning. Får bli efter färgningen...   

Saknar min lilla flicka jättemycket! Längtar redan tills imorgon då Jossan och lilla Juni kommer hem igen.

     Förresten, jag kan inte gå in på min blogg när jag är i skolan. Kan logga in och göra inlägg, men inte se min blogg. Den har blivit blockad på något sätt. Kul...    

Sitter i skolan och väntar på att klockan ska slå 10.00 Mentorstid, inget att se fram emot, men ändå. Fast....det är rätt skönt att bara sitta i soffan också. Klockan kanske inte behöver slå 10.00 ändå...

     Tänker lite på vad jag ska göra i veckan. Imorgon börjar jag en utbildning på tjejjouren. Skulle dock behöva gå på ett Ung vänster-möte i Västerås också. Det får skjutas upp. Borde träffa pappa i veckan också. Men när? Det blir en senare prioritering. Just jäklar, skulle ringa Felix igår. Självklart glömde jag det och självklart glömde han ringa och skälla på mig för att jag glömt ringa. Ond cirkel det här. Förhoppningsvis har han tid i veckan att ses. Borde också....har jag några med "borde"? Nej där tog det nog slut! Då ska jag träffa Betty! 

     Idag då. Idag ska jag luncha med Betty och Denise. Hoppas maten är god!!!!! Nej nu orkar jag inte skriva längre...

Gillar förresten denna bild. Är lite stolt. Borde dock beskära den lite...

Njuter vi inte av livet för lite? Jag menar, du tänker på vad du ska göra med framtiden. Strunta i framtidsplaner! De ändras ändå och ditt liv kommer inte se likadant ut i "framtiden" som nu. Du tänker också på problemet du har. Problem är till för att lösas. Se till att göra det på trevligaste sätt. När du sedan löst problemet kan du leva med stoltheten. Inget problem måste kvarstå. Alla går att ändra på. Det är det som är det bästa med fenomenet, problem. Är de små eller stora, problemen? Spelar ingen roll. Ta hjälp, från vänner, familj, kommun, staten. Det är det de finns till för. 

     Sitt inte här framför datorn och lata nu. Så sker ingen revolution. Men kom ihåg, Rom byggdes inte på en dag. Det tar tid. Men snart kan du njuta av livet utan dessa hinder. Skönt va? Du kan ju tänka dig. 

Lycka till!

Igår på allhelgona kom Betty till Enköping. Vi följde traditionen i släkten, träffas all Kerstins syskon hemma hos Yvonne, gå upp till kyrkogården tillsammans och tända ljus, sen tillbaka till Yvonne och äta mat och umgås. Själv bröt jag mig därifrån efter kyrkogården för att hämta upp Betty vid tåget. Tillbaka till Yvonne och träffa allt folk. Trevlig kväll var det. Lite rörigt kanske med alla barn som sprang omkring bara. 

     Tog tåget med Betty till Västerås imorse och gjorde henne sällskap innan jobbet. Hem igen och snart dit igen för att träffa folk. Måste äta först bara. Hur ska jag komma ihåg det? Gör 1000 saker samtidigt känns det som.

Känner att jag vill bort. Vet inte vart, men bort. Gotland kanske? Öland? Det skulle vara mysigt. Lite miljöombyte skulle asolut inte sitta fel. Försöker tänka ut ett ställe man kan åka till över en helg. Utan dator, bråk, intriger, och allt annat. Under en helg bara. Får tänka ut något. Förslag kanske? Inte till någon familjemedlem. Ingenting sådant. 

     Nej imorgon är det skola. Ska bli skönt faktiskt. Tycker om skolan. Skönt att veta exakt vad som ska göras. Ta tag i saker och ting. Inte bara fluta omkring som en slöfock. 

Äta var det ja. Redant glömt det.. Hej då!

Det pratas om att Sverige är ett sådant respektfullt land vad gäller homosexualitet. Men är vi verkligen det? Det sägs att här är det fritt fram att ”komma ut ur garderoben” och leva som fri homosexuell kvinna eller man.

       Många gånger har jag varit tvungen att försvara min sexuella läggning och fått höra att jag går emot Bibeln, men att det går att bota mig. Bota mig? Jag är fullt frisk och behöver inte botas mot något. Hur kan man som människa tro att känslor går att bota? När jag sedan läser lite utskrifter från Bibeln, Moseboken och liknande, står det ”Liksom alla syndare inbjuds homosexuella till omvändelse”. Det står också ”Du som homosexuell ska alltså botas för din homosexualitet. Vilken glädje när synderna plånas ut!” Men om jag utövar homosexualitet, vad bör jag göra? Erkänn först din synd. Bibeln säger i Psalm 51:4-5: ”Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.

       När jag läser detta känner jag ilska och stor besvikelse. Jag känner mig nedtryckt och kränkt. Mina känslor är ingen synd och de är ingenting jag kan ändra på. Att få läsa & höra att det är fel och att jag måste botas, känns absurt.

      När Sverigedemokraterna sekreterare, Björn Söder, sade efter Pridefestivalen 2011 ”Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig vara normala.” tappade jag hakan. Nu är tydligen jag och alla andra homosexuella i Sverige inte normala enligt en av riksdagspartiernas sekreterare. Att Sverige ens har tillåtit ett homofobiskt parti i riksdagen, tycker jag är en skam och bevis på att Sverige är långt ifrån ett respektfullt land vad gäller denna fråga.

       För inte alls längesen när jag och en tjej testade sängar på IKEA och myste med varandra, möttes vi av arga blickar av folk som passerade. Om det varit ett heterosexuellt par i sängen, hade då blickarna varit detsamma?

       Svenska folket är inte tillräckligt kritiska till sig själva. Vi har kommit långt, men om vi inte fortsätter kritisera kommer vi inte fortsätta utvecklas. Och till er som inte förstår sig på homosexualitet eller helt enkelt är emot den: Låt inte era fördomar stå i vägen för utveckling. Låt inte kön och utseende styra er, för det moderna samhället kommer handla mer om hälsa och känslor, än om vilket kön personen i fråga är.

Fick 9 av 10 poäng på denna krönika av min lärare. Vad tycker ni?

Blir bara sämre och sämre på att blogga, känner jag. Hjälpt Betty att flytta. Massor att göra, men ändå kul. Där har vi anledningen. Har också träffat en massa folk och inte haft tid med datorn. Inget att klaga över, egentligen.

Nu har jag äntligen kommit ut muntligt för hela familjen. Har ju alltid varit öppen om min läggning, men Kerstin och Christer hade inte vetat om det. Eller....de visste. De förstod. De hade bara inte fått det bekräftat. Men nu har de det. Träffat Betty har de också gjort. Var onödigt nervös faktiskt, men det gick bra. Ingen skada skedd, så att säga. 

Nej nu är jag för trött för det här. Känner att formuleringen av det jag skriver inte blir den bästa. 

Sov sött, eller inte... Natti!