När ensamheten faller sig på. Så tyst och stilla. Ingenting i liv, bara känslan av att inte vilja existera. Allting känns så tomt. Ingenting är mitt längre. Livet är inte mitt. 

Vill ta tillbaka kontrollen. Inte höra andra säga att det inte fungerar, att jag ska göra på ett visst sätt. Låt mig säga orden, låt mig andas, försöka leva och må bra. 

Första fotograferandet på länge.

Räknar ner dagarna. Bara 2 kvar. Läängtar!

Ibland finns det inget bättre än att åka hem till föräldrarna igen. Precis vad jag gjorde igår! När allt känns hopplöst och man inte klarar av att vara ensam, varför inte åka hem till mamma! Få mat tillagad, mysa ner sig i soffan och efter en natts sömn, vakna av att det knackar på dörren och höra mamma säga "frukosten är serverad". Underbart!! Stannar några timmar till och äter upp hennes mat, innan jag beger mig hem till ensamheten igen.

Over and out!

När ångesten kryper sig på. Försöker tänka bort det, fokusera på det bra. Till vilken nytta då, när det ändå inte fungerar? Tar ett piller, för att bromsa in. Den fortsätter, blir starkare. Ta ett piller till och riskera att bli seg, trött och avslappnad, kanske för avslappnad? Nej. Vill krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och sluta existera för ett tag. Får inte det heller. Tvingas vara mer medveten än rekommenderat. Fan. 

Situationen börjar bli ohållbar. Måste göra något. Fortsätter vara sjukskriven på halvtid. Betyder att de 50% jag är i skolan, består av panikångest. De resterande 50% består av dötid. Måste fördriva tiden. Göra något, något jag känner för. Tagit ett steg framåt nu. Bara hoppas det går vägen. Skulle betyda så mycket. Ha något att göra, utvecklas, pyssla med något jag brinner för. Verkar bli av, men avvaktar med att avslöja något. 

Keep your eyes open. 

När man bara vill försvinna för ett tag.

Hade en händelserik nyårsafton, kan man säga ja... Flatdrama, som vanligt. Jag, Sassa och Mimmi hade det iaf trevligt när vi kom hem vid 2 på natten. Bada mitt i natten och ramla i badkaret. Bra där Nina! Så typiskt mig. Det nyå året började fint iaf.

Nu väntas den sista middagen, innan Sassa åker hem. T.om efterrätt och grejer. Inte mig emot! 

Det är jul och absolut ingenting glädjande. Har nu i flera veckors tid, haft ångest över just denna tid. Vill skippa hela alltet och bara ha det överstökat. Men det går inte, för trots allt är den här, men absolut inte för att stanna. 

Har flera gånger tänkt att; nej, nu struntar jag i skiten. Sitter hellre ensam hemma, men ett glas vin och kollar på tv. Att på så sätt avdramatisera det hela. 

Den 24e, ca 20 min efter 12-slaget går jag och lägger mig, då ett meddelande ploppar upp på skärmen. Dricka, ja varför inte inviga julen på det viset? Få 3 timmars sömn och sen julfrukost med mamma & Hasse. Laddar upp för att åka till Enköping och fria med familjen där. Kan inte undkomma att jag helst vill skita i allt och sova bort dessa dagar. Men kan inte smita nu. Tänker avsluta julen fint med Wilmer i alla fall. 

Hej hopp!