En hemsk morgon med otroligt hög ångest, försöker stoppa mig från att gå utanför dörren och den lyckas nästan. Allt blev så mycket svårare och morgonmeddelandet tryckte ner mig lite extra. Kan jag få fly iväg för ett tag och glömma att jag någonsin drabbats av detta psykiska helvete. Byta bort mitt psykiska mående mot ett annat. Ett bättre. 

Höjning av medicinen hjälper inte. Min sjuksköterska sa förra veckan att mina p-piller kan ha slagit ut Lamotrigin-effekten. Great, that's just great! Vad gör jag nu? 

När jag borde känna glädje och ha en underbar kväll med underbara människor, mår jag dåligt över dig. Utan känslor för dig, gör det så ont inom mig att jag sårat dig så. Jag hatar mig själv mer än jag gjort på länge och jag vet att jag gjort så fel. Men kan mina hjärnspöken för en gångs skull lyssna på mig och låta mig må bra och njuta av denna kväll. För nu är det ända jag kan tänka på, dig.

Jag är helt tom, tom på allt. Ork, kärlek, livslust, känslor och energi. Fick jag välja skulle jag åka iväg till en öde stuga och skita i allt och alla. För jag har absolut ingenting kvar att ge, varken dig, mig själv eller någon annan. 

En lättare kvälls-make up. Utförd förra veckan.

Sminkar Ronya för en kväll på krogen.

Slutresultat

Dagens.

Praktiken har börjat och jag har fått rätt bra koll på läget. Att paktisera på make up store, passar mig utmärkt. Idag tog jag dit Ronya, som är min lilla sminkdocka och körde loss lite. Resultatet är den nedersta bilden.   

Nu orkar jag inte må så här dåligt länge. Efter alla dessa år, har jag fått nog. Desperat efter hjälp, en lösning, som inte bara innebär att knapra piller. Alternativ terapi. Efter en upptäckt ska ett snack med soc tas och hålla tummarna för att de hjälper med den ekonomiska biten. Om inte, löser jag det på annat vis. Bröd och vatten. För detta måste gå vägen, det finns inget annat alternativ längre. 

Med mjukisbyxor, stickad tröja och halsduk, sitter jag i soffan. Druckit te och lagt ifrån mig boken. Ska jag fortsätta denna läsning eller börja på något nytt? Gammalt kanske rättare sagt. Bunten med papper om mitt liv. Är jag tillräckligt stark för det? Det återstår att se, nu testar jag. Livrädd för vad jag kommer få läsa.

Jag vill leva, leva utan att må dåligt. Men nu är ångesten större än jag kan hantera och det är så lätt att ge upp. Ta den enkla vägen.

Mörker, regn och kalla vindar. Kan det snälla vara kallt och dystert ute, det är så mycket lättare att må dåligt då. Det känns bättre att må dåligt en ful dag, inte en perfekt höstdag som denna. 

Sitter med persinnerna neddragna, gardinerna fördragna och äter Nutella direkt ur burken. Det är en perfekt dag att gå ut på en promenad, njuta av vädret och mår bra. Men trots det, sitter jag i soffan med så hög ångest att jag inte orkar borsta tänderna, hoppa in i en dusch eller diska. Speciellt inte plugga nagelns uppbyggnad på Latin, vilka jag ska kunna utantill imorgon. 

Sa jag att jag hatar att må dåligt i fint väder?