Direktlänk till inlägg 20 november 2013
Fruktar denna dag, livrädd är nog det exakta ordet.
Idag ska vi alla sitta i en ring. Det inkluderar även de andra intagna som inte har en anhörig här. Sen ska jag och pappa sitta mittemot varandra, vi flyttar in en bit i ringen, och jag ska släppa allt. Jag ska blotta alla känslor kring honom och hans missbruk. Där ska jag sitta, framför folk jag inte känner, och släppa på allt jag har inom mig. Helt ärlig och helt utblottad. Sedan skulle pappa försöka återspegla det jag känner.
Hur gör man detta utan att bryta ut i gråt och få en panikattack?
Jag är livrädd, rädd på ett sätt jag aldrig varit förut. Fullständig panikslagen, ligger jag i sängen, och försöker förbereda mig, för vad som hända skall om en halvtimme.
Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...
...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
|||||||
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|