NEJ NU ÄR JAG BESVIKEN PÅ ER!

UNGEFÄR SOM SALLY PÅ BILDEN HÄR.

Jar ser nog hur många som varit inne på bloggen idag, men ändå har jag inte en enda kommentar på inlägget nedan. Vad är det för stil va?! Nu skrollar ni ner och ger mig en kommentar, tycker jag. 

 I have feelings. I have a dream. Have you?

Musiken spelar och jag känner hur hjärtat slår snabbare. Jag dagdrömmer mig bort till ett annat liv. Mitt liv i framtiden. Känns så verkligt. Så möjligt. Bara jag vill. Den ända begränsningen är jag själv.

Jag är stark. Viljestark. Vet vad jag vill, men samtidigt inne. Tiden får avgöra. 

Men hur gör man när nya människor kommer in i ens liv och "turn the world up-side-down" så att säga? Det kan vara positivt. Bringa glädje och äkta lycka. Starka känslor uppkommer. Men sen...olycka. Besvikelse och svek. Känslorna börjar åka berg-och-dal-bana. Hur. Hur ska man bära sig åt för att fortsätta uppfylla sina drömmar? Ska man förtränga känslorna och bara köra på, eller ska man stanna upp och känna efter? Men om man känner efter kanske drömmarna inte förblir detsamma.

Vad är era tankar kring detta? Skulle vara kul att höra(läsa) dem.