NEJ NU ÄR JAG BESVIKEN PÅ ER!

UNGEFÄR SOM SALLY PÅ BILDEN HÄR.

Jar ser nog hur många som varit inne på bloggen idag, men ändå har jag inte en enda kommentar på inlägget nedan. Vad är det för stil va?! Nu skrollar ni ner och ger mig en kommentar, tycker jag. 

 

Mia

6 oktober 2011 14:31

Fin sida du har. Även om det är synd att du inte har den andra kvar. Följ dina känslor och drömmar. Ibland blir det bara fel att stanna upp och tänka efter. Finns ingenting som säger att det blir bra då. Följ ditt rusande hjärta och passa på och njut och gör det du vill. Precis som du skrev så är det bara du själv som sätter gränserna. Jag önskar dig lycka till oavsett vad du väljer. Eftersom detta är en del i ett skolarbete så tänkte jag bara påpeka att kolla över lite slarvstavningar. Misstänker att du gör som mig, skriver för snabbt när man är frustrerad och stressad. Var bara ett litet tips. Annars verkar du vara en skärpt tjej, tittar in lite här då och då.

Nina

6 oktober 2011 15:12

Tack för kommentaren! :) Och tack för din påminnelse angående stavningen. Blir ju lätt så när man skriver av sig. Hehe...
Många kramar till dig! :)

 

Iréne

9 oktober 2011 08:54

Det blir fina bilder med svart-vit och endast en detalj i färg :-)

 

syster L

10 oktober 2011 22:30

Vilken liten sötis - då som nu :-)
*** Lots of love ***

Nina

11 oktober 2011 06:50

Ååh :*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...