Var på tjejmiddag igår. Supertrevligt var det! Tog bussen in till stan med tjejerna vid 01-tiden. Därifrån till Leyla, som somnat så Lucas fick möta mig. Snäll kompis va?!? Nej men här tänker vi på varandra. Eller...? Sov i alla fall över hos turturduvorna till idag.

Dagen har spenderats hemma hos Leyla i hennes mysiga lägenhetn. Man blir ju lite sugen på en lägenhet, får jag lov att säga. Lagade mat och ordnade med mysbeslysning. Vi hittade förresten ett enkelt och snyggt soffbord i hennes förråd! Kan det bli mycket bättre när man är på jakt efter ett? Men tillbaka till ämnet. Jackie kom över och joynade oss över middag.

Det börjar närma sig hemdags och Nina beger sig mot bussen. Vad jag trodde var den rätta vägen i alla fall. Gick så vilse man kan göra i ett villaområde. Det började regna och Jackie & Leyla skulle möta mig.

Leyla: "Stanna där du är! Vi kommer och möter dig." Jag: "Men ni vet ju inte vart ni ska gå. Jag vet ju inte ens själv vart jag är." Leyla: "Just fan ja. Öhmmm...gå mot Preem-macken." Jag: "Ser ingen jävla Preem-mack. Bara Ok-mack." Leyla: "Men stå bara still så kommer vi." Jag: "Men herregud kvinna. Jag vet för fan inte vart jag

är så hur ska ni kunna veta det?" 

Sådär höll vi på tills jag var dyngsur och hittade till den berömda Preem-macken. Eftersom jag missat tåget gick inte nästa förrens två timmar senare. Som tur är har jag världens snällaste farmor och hennes man. Fick skjuts hem, som tur var.

Nej nu väntar sängen på mig. 

CIAO!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...