Ofta känner jag mig annorlunda. Väldigt annorlunda. Att jag skiljer mig från de andra barnen i sandlådan. Som fläcken på bilden. Den fick något de andra inte har. Positivt eller negativt? Det jämnar ut sig. 

  Vad skönt att bara kunna flyga iväg. Som en fågel. Men jag vill inte vara en fågel. De lämnar aldrig sin flock och verkar vara beroende av den. Jag är mer en fjäril. De är mer sig själva, på något sätt. Håller ihop mer i par. Det passar mig, eftersom man också ofta ser dem ensamma. Låter som jag. Någon som har behov av ensamheten.    

 

Iréne

12 oktober 2011 08:53

Vem vill vara som alla andra? :-)

 

Niclas

14 oktober 2011 11:46

Bara positivt!

Bara var som du är så flyger du om alla andra innan dom hunnit säga Svaleskär!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet blir bättre, och bra saker händer. Det blir vad man gör det till, och här kommer min betalning. Just nu kan jag inte annat än att älska livet. ...

Jag kan, bara jag vill, och jag vill inte bara, jag kan. Ett fast beslut för 78 dagar sedan, har fått mig att blomma. Än har jag inte slagit ut helt, men när gör man det egentligen? Personer som var 100% säkra på att jag inte klarat det, personer...

Jag förstår att personer handlar utifrån sjukdomen ibland, jag måste bara hitta ett sätt att känna förståelse, inte hat. Men ibland är det så himla svårt, för i vissa fall förstår jag verkligen inte hur en människa tänker, hur en mäniska är funtad, m...

                                     ...

Så mycket hjärnspöken som är ohanterliga. Så mycket tankar och känslor, som jag inte vet hur jag ska tackla. Jag vet inte hur man gör. Förut var det så mycket lättare, men nu ser livet så annorlunda ut, och de gamla sätten är inte längre ett alternat...