Kommer blir lugnt idag vad gäller bloggandet. Har bara idrott och matte idag så behöver inte ta med mig datorn till skolan. Efteråt ska jag hem till Mikaela och Kerim och se deras nya lya, så är inte hemma förrens ikväll. Vilket innebär väldigt lite bloggande.. Tyvärr.  

Ofta känner jag mig annorlunda. Väldigt annorlunda. Att jag skiljer mig från de andra barnen i sandlådan. Som fläcken på bilden. Den fick något de andra inte har. Positivt eller negativt? Det jämnar ut sig. 

  Vad skönt att bara kunna flyga iväg. Som en fågel. Men jag vill inte vara en fågel. De lämnar aldrig sin flock och verkar vara beroende av den. Jag är mer en fjäril. De är mer sig själva, på något sätt. Håller ihop mer i par. Det passar mig, eftersom man också ofta ser dem ensamma. Låter som jag. Någon som har behov av ensamheten.    

Det blir mycket bloggandes idag eftersom jag haft studiedag och en uppgift var att arbeta med bloggen. 

Förutom städningen ni såg tidigare idag, har jag fotograferat i massor. Har fått lite allt möjligt på bild. Blommor, djur, natur, människor, vatten. Träffade Per Markus för lite plåtning. Fick en hel del snygga bilder på karln. Rensat en gång, ska gå igenom dem igen och se vilka som ska sållas bort. 

Nej nu kom jag på en sak!!!! Jag har ju inte kollat in bloggarna jag följer :O  Oupsi! 

    Nu har jag fått nog. Såg damråttorna på golvet. Eftersom jag inte hade någonting bättre för mig, bestämmde jag mig för att dammsuga. Det behövdes ska jag säge er. 

Tänkte att jag skulle fotografera Juni men hon ligger och sover den lilla ungen. Det är kallt i luften, så håller mig inne ett tag till. Vet nämligen inte om jag ska till Västerås eller inte idag. Kan inte bestämma mig och har inte fått svar från konsulten jag (kanske) ska träffa. 

Just nu är det två rörmokare och en människa från värmeverken inne i vårt pannrum/tvättstuga. Jag ska säga er att det är en mini tvättstuga. Mindre än en klädkammare. Fast okej, han från värmeverket står faktiskt utanför. Men ändå. 

 Nej man skulle ta och käka lite frukost, så kan man börja fotografera innan solnedgången!

Blir så trött på all terror och stalkning. Alla sms, alla ursäkter. Men aldrig ett "förlåt, jag vet att jag sårat, skadat och förnedrat dig". För det är det du gjort. Exakt det. Vill kunna känna mig duktig och glad utan att alltid bli påminnd om dig. Om en mor som inte fanns. Det gör så fruktansvärt ont. Och i slutändan är det jag som får skulden för det som hänt. Någonting jag aldrig kunnat rå för. Ska det vara så? 

Ibland känns det så tungt. En stor klump i magen som växer sig större & större för varje gång jag tänker på dig. På allt du utsatte mig för. Någonting du inte kan ändra på längre. Inte jag heller. Men ändå finns du i mina tankar som om du vore med mig. Vill inte. Jag saknar dig mindre och mindre. Det är så jag vill känna. Det är så jag brukar känna. Men inte längre. 

Livet är inte rättvist tyvärr. Det vet jag. Jag har mött orätvisan förut och tvingas in i den igen. Jag strätar emot, men rättvisan drar i mig. Du drar in mig i ett svart hål. Det stora svarta hålet jag inte vill bemöta. 

Fredagen var hemsk. Det värsta dagen på 1 år och 8 månader. Illskan inom mig flödade. Spände händerna tills knogarna blev vita. Sprang fram och tog tag i dig. Greppade dina axlar och skakade om dig, i hopp om att du skulle förstå mina känslor. Det fungerade inte. 

Nu äter den upp mig. Klumpen i magen. Den växer sig så stor att den äter upp mig, innifrån. Vet inte vad jag ska ta mig till.   

Var på tjejmiddag igår. Supertrevligt var det! Tog bussen in till stan med tjejerna vid 01-tiden. Därifrån till Leyla, som somnat så Lucas fick möta mig. Snäll kompis va?!? Nej men här tänker vi på varandra. Eller...? Sov i alla fall över hos turturduvorna till idag.

Dagen har spenderats hemma hos Leyla i hennes mysiga lägenhetn. Man blir ju lite sugen på en lägenhet, får jag lov att säga. Lagade mat och ordnade med mysbeslysning. Vi hittade förresten ett enkelt och snyggt soffbord i hennes förråd! Kan det bli mycket bättre när man är på jakt efter ett? Men tillbaka till ämnet. Jackie kom över och joynade oss över middag.

Det börjar närma sig hemdags och Nina beger sig mot bussen. Vad jag trodde var den rätta vägen i alla fall. Gick så vilse man kan göra i ett villaområde. Det började regna och Jackie & Leyla skulle möta mig.

Leyla: "Stanna där du är! Vi kommer och möter dig." Jag: "Men ni vet ju inte vart ni ska gå. Jag vet ju inte ens själv vart jag är." Leyla: "Just fan ja. Öhmmm...gå mot Preem-macken." Jag: "Ser ingen jävla Preem-mack. Bara Ok-mack." Leyla: "Men stå bara still så kommer vi." Jag: "Men herregud kvinna. Jag vet för fan inte vart jag

är så hur ska ni kunna veta det?" 

Sådär höll vi på tills jag var dyngsur och hittade till den berömda Preem-macken. Eftersom jag missat tåget gick inte nästa förrens två timmar senare. Som tur är har jag världens snällaste farmor och hennes man. Fick skjuts hem, som tur var.

Nej nu väntar sängen på mig. 

CIAO!